Prästdotter Elisabeth Mårtensdotter

Elisabet Mårtensdotter var född 1571 och det femte av fader Mårtens barn. Hon gifte sig med Mattias Helgonis 1560-1640, kyrkoherde i Ljustorp, son till bonden Herse Larsson från Mulgerd, Häggdånger. Hans barn tog namnet Stigzelius efter hemorten Stigsjö. Mattias hade i sitt första gifte med Catharina Ericsdotter sonen Lars Stigzelius f 1598, sedermera ärkebiskop i Uppsala.

Elisabet och Mattias fick sonen Nils, blivande kyrkoherde i Ljustorp och mot slutet av sin levnad landsprost för Medelpad, sonen Mårten, som blev klockare i Edsåker samt dottern Märta. Mattias var ”en mycket aktad och berömlig man, även i besittning av boklig lärdom” och undervisade själv sonen Lars till dess han vid 15 års ålder sändes till Gävle skola.

Elisabets dotter Märta Matsdotter-Stigzelia född omkring 1612 gifte sig med Erik Nilsson Huss, ca 1590-1670. Erik hade inskrivits vid Uppsala universitet 1614 och prästvigdes 1617. Han tjänstgjorde till att börja med som extra kaplan i Sköns annexförsamling Alnön där han från 1620-talets början bebodde eget hemman i Vränsta. Därefter blev han komminister i Selånger samt stadskaplan i Sundsvall, som blivit stad 1621 men ända fram till 1820 var annexförsamling till Selånger. Från 1640 var Erik Huss också stadens skolmästare. Hans intäkter var emellertid små och omkring 1842 hade han skuld för kronoutlagor. För säkerhets skull passade befallningsman på att "i hans frånvaro överfalla hans hustru och taga tu pund hö i pant”. Vidare klagade en selångersbonde på Huss inför domkapitlet, "begärande å egna och sockenbors vägnar att de måtte bliva av med honom". Nu började också sundsvallsborna komma med klagomål. Huss beskrevs som "orolig, förer sig i träta med borgmästare och råd, befallningsman och landsskrivare och är försumlig i sitt arbete". Konsistoriet beslutade i dettta läge att avsätta Huss utan att besvära sig med någon som helst undersökning. Efter diverse turer fann domkapitlet emellertid senare att det var rättmätigt, att Huss, ”som olagligen var kommen från sin lägenhet, borde erhålla Torps pastorat som full upprättelse för liden skada”.

Den 1 maj 1637 tillträdde Erik Huss således Torps pastorat som efterträdare till hustruns morbror Abraham (medan Martinus Bullernaesius som vi vet fick flytta till Sveg). När Huss väl lämnat sitt uppdrag som skolmästare i Sundsvall kom det brev från staden till hans svåger ärkebiskop Lars Stigzelius, att "man fruktar att om läraren tas bort, måtte sedan vår ungdom agalös och som villa får på gatan ränna".

I Torp stannade Huss till sin död. I ett eftermäle betecknas han som "en kortvillig och nöjsam man, som på slutet blev starrblind, så att han var föranlåten att i sin höga ålderdom lämna sysslan till sin son”.

Erik och Märta fick sex barn som vi känner namnet på. Rebecka f 1630, Johan 1631-1675, Mattias 1632-1685, Olof omkr.1634-1701, kyrkoherde i Torp 1670-1695, Brita 1635-1708 och Samuel f omkring 1640. Samuel kom att tillhöra Medelpads kompani av överste Tomas Gärffelts regemente under kriget mot Brandenburg 1675-1679. I en soldats dagboksanteckningar står det att "Huss, sedan han före jul 1675 givit de sjuka nattvarden på transportvagnarna mellan Wismar och Damgarten, själv avled i Anklam nyss utnämnd till regementspräst".

Märtas äldre son Johan Eriksson Huss född 1631 levde till 1672. Efter att ha läst vid universitetet i Uppsala, där han skrevs in år 1650 i Ångermanlands nation, kom han tydligen till Gävle. Senare titulerades han provinsfiskal när han bötfälldes för "otjenliga ord och affekter" mot magistraten i denna stad.

Johan gifte sig med sin tremänning Margreta Bacchea, dotterdotter till Abraham Mårtensson. Paret bosatte sig på Övergården i Ovanede (nuvarande Gullgård). År 1666 lade Johan grunden till stamgodset, där han 1671 uppgav sig bo med fyra söner, två döttrar, sex drängar och fem pigor. 1664 hade han dessutom skrivit köpebrev på torpet Lillmörtsjön med en av de första finländska invandrarna, nämndeman Matts Enarsson, när denne skulle resa till den år 1638 grundade kolonin Nya Sverige.

Makarna fick barnen Märta 1654-1723, som gifte sig med Johan Trundman, sedermera kyrkoherde i Sveg (Z), Erik 1655-1723, som blev kyrkoherde i Njurunda, Olof 1658-1711, som blev kyrkoherde i Bälinge (C), Johan

Johansson Huss1662-1709, Brita 1668-1732, om vilken vi endast vet att hon levde ogift samt Lars f 1671 som blev bataljonspräst och dog i Stettin 1707.

När Carl Larsson Sparre 1664 blev guvernör över Västernorrland med Jämtland-Härjedalen och lappmarkerna blev Johan Eriksson Huss guvernementsfiskal och hade "överinseende över k. Förvaltningens vidmakthållande och efterlevnad alltifrån och med Gefle Stad till och med Tårneå, och hade stort anseende."

Huss hade många järn i elden. Han var bl a "Perl Fiskeri Inspector". Han ingick också i den västernorrländska kommission som tillsattes 1669. Kommissionen skulle under resor inom guvernementet sammanträda med borgerskapet i städerna och allmogen på landsbygden och undersöka deras besvär och klagomål. Med början i Gävle gick färden norrut. Tvistiga frågor remitterades till "Hr Guvernören att han genom fiscalen eller lagmannen låter härom noga erfara och inquera". Till denna resande domstol kunde även privatpersoner "supplicera om sina privata mellanhavanden". Också de vid denna tid florerande häxprocesserna kom att beröras. "Till Kronans fördel gjorde han åtskilliga confiscationer, bl.a. i alla finnmarkerna, hvars inbyggare undandöljt Kungl. Majts och Kronans rätt. För att i denna sak redogöra var han anbefalld af Hans Majt komma till Stockholm och reste från sitt hem i Torp; men när han steg in genom dörren i Wattjoms gästgifvaregård fick han dödens bud och föll till golvet. Han upptogs och lades i säng, men efter två dagar afled han i sin bästa ålder - 40 år - Gud vårdar". (Citaten har Arvid Huss hämtat från anteckningar som gjordes av prosten Johan Larsson på 1700-talet.)

Enligt den 16-årige Carl XI.s nådiga resolution hade Huss 1672 tillerkänts 9.000 D R:mt för sina till kronans fördel gjorda konfiskationer. Vid hans död samma år var 6.000 ännu resterande.Hans duktiga änka lät inte saken förfalla. Hon vände sig till slut till kungen, som år 1673 remitterade "stridigheten mellan staden Gävle och fiskalen Hussens änka" till kammarkollegium, där man konstaterade "att vi intet se staden hava någon rätt att förvägra henne sin del som den till följd av Kungl Resolutioner synes skyldig att erlägga; så mycket mera som fiskalen i livstiden stor omkostnad till aktionens utförande använt haver, och änkan därav så väl som förmedelst hennes ofta därom gjorda resor nu sitter i stor skuld och vidlyftighet, och läre icke allenast förfalla i högsta elände, om detta henne skulle undgå; utan ock jämväl andre av samma funktion som hennes man varit haver, avskräckas att göra sig i sådane fall något besvär och kostnad, till Kongl Maj:ts rättighets bibehållande."

Efter mannens bortgång njöt Margreta Bacchea skattefrihet för gården i Ovanede och torpet i Lillmörtsjön. Hon tog hand om skötseln av gården med dess många drängar och pigor och de många barnens fostran. Redan tidigare hade hon utnämnts till postbonde för Ovanede. Enligt "Förordning om Post-Bådhen" 1636 skulle på var tredje, högst fjärde mil finnas en edsvuren bonde "hälst then som läsa och skrifwa kan". Hans postdrängar skulle löpa "igenom natt och dag, oachtandes hwad wädher som vara kan" och med ett posthorn ge sina avlösare tecken att hålla sig färdiga. Den som använde längre tid än 2 timmar per mil avsattes och straffades med 8 dagars fängelse på vatten och bröd. Därför ålåg det postbonden att lägga bräder och stockar över moras och bäckar och ordna stegar över gärdesgårdarna.

Sina sista levnadsår tillbringade Margareta hos sonen Olof, som var verksam som prost i Bälinge i Uppland.

Johans och Margretas son Johan Johansson Huss föddes 1662. Han läste vid Härnösands gymnasium och inskrevs som student vid Medelpads- Jämtlands nation i Uppsala 1688. År 1695 blev han slottspredikant på Dalarö, fil.mag 1700 och 1701 pastor i Artilleriet. År 1772 sökte han hos krigskollegium som garnisionspredikant och tillträdde en sådan befattning, men meddelade 1705 att han "har det svårt och söker befordran till K. Artilleriförsamlingen igen." Johan blev 1709 utnämnd till kyrkoherde i Nordingrå (Y) men avled samma år och hann aldrig tillträda tjänsten.

Denne andre Johan Huss var gift med Anna Lambert från Umeå, 1670- 1740. Makarna fick barnen Margareta, Brita 1704-1743, gift med Lorentz Hammar, som blev brukspatron i Galtström, Njurunda och Juliana Christina 1706-1774, gift med gästgivaren i Dingersjö, Njurunda Jonas Olsson-Sjöberg.

Johans dotter Margareta Johansdotter Huss 1702-1790 var i sitt första äktenskap gift med kronolänsman Hans Pärsson Visslander 1708-1733. De fick fyra barn. Det yngsta dog dock i späd ålder. När maken Hans avled 25 år gammal stod Margareta Huss ensam med barnen Anna Elisabet 6 år, Johan 3 år och Margareta, som var 9 månader. Hon gifte sig den 28 december 1734 med Måns Andersson Bodin, ättling till Mikael Mårtensson.

Margaretas dotter från första giftet Anna Elisabet Wisslander gifte sig med Måns Mikaelsson 1722-1799. Han blev stamfar till Johannisbergssläkten Huss, också kallad Torpshussarna. Måns Mikaelsson var även han ättling till Mikael Mårtensson och kusin med Måns Andersson-Bodin.

Märta Stigzelias yngre son Mattias Eriksson Huss 1632-1685, bonde och klockare, var gift med Marit Ersdotter 1644-1717. Makarna fick sju barn, Erik 1666-1729, länsman och klockare, Lars 1669-1722, bonde i Finsta, Olof f 1670, stadskassör, död i Uddevalla 1720, min ana Johan (Jöran) 1673-1716, Märta 1679-1751, Samuel f 1683, kronolänsman, död i Frösö (Z)1730 och Brita 1685-1738.

Mattias son Johan (Jöran) Mattsson Huss 1673-1716, bonde, gifte sig 1694 med Brita Jönsdotter 1676-1746. Brita var syster med Malin Jonsdotter, hustrun till Mikael Mårtenssons ättling Anders Månsson. Johan och Brita fick också sju barn: Märta 1694-1767, Ingeborg 1698-1743. Brita 1701- 1771, Jon 1704-1704, Mattias 1706-1782, Jonas 1709-1755 och Erik 1713- 1713.

Johans son Mattias Johansson Huss 1706-1782, häradsdomare, gifte sig med Kerstin Larsdotter, ättling till Lars Mårtensson. Av makarnas åtta barn dog fem som små. De tre som nådde vuxen ålder var Lars f 1732, Brita och Sigrid f 1749.

Mattias och Kerstins dotter Brita Mattsdotter Huss 1744-1812 gifte sig med Erik Olofsson, bonde och nämndeman. Hans mor var Sara Jönsdotter f 1714. Sara var född i Klöstre, men sonen Erik är enligt Rydholms noteringar ej född i Torp och vem som var hans far har ej kunnat utredas. År 1763 gifte Sara sig med Olof Ersson, f 1708, änkling efter Britas faster Märta Matsdotter Huss. Erik var Saras enda barn. Sara dog av ålderdomskrämpor 1795. Saras farfars mor Emerentia Jönsdotter var född på Alnön. Brita och Erik fick fem döttrar och tre söner: Sara f 1678, Mats, Lisa 1772-1837, Kerstin f 1775, Brita f 1777, Olof f 1780, Karin f 1784 och Erik f 1788.

Britas son

Mats Ersson 1769-1852 gifte sig med Kerstin Johansdotter f 1769, ättling till Brita Mårtensdotter. De fick barnen Johannes, Erik f 1798 och Annika f 1800.

Mats och Kerstins son Johannes (Johan) Mattsson f 1796, gifte sig 1818 med Stina Olofsdotter f 1794 från Borgsjö. Johannes och Stina fick barnen Johan f 1822, Brita Stina f 1825, Olof och tvillingarna Märta Lisa och Anna Magdalena f 1836.

Johannes Mattssons son Olof Johansson 1829-1919 gifte sig med Carolina Larsdotter Fast, ättling till Mikael Mårtensson. De fick barnen Märta, Kristina f 1874 och Teodor f 1876. Olof kallades enligt dottersonen Ejvin ”Tjärn-Olle”, vilket ska ha berott på att han växt upp vid Lomtjärn. Han var enligt samma källa en s.k. klok gubbe som var synsk och hade förmågan att stämma blod.

X Olofs och Carolinas dödsannonser

Olofs och Karolinas dotter Märta Olsdotter Johansson 1865-1939 gifte sig med Olof Larsson från Ransäter i Värmlan