VI:61 Corpral, Dragon, Förare, Bonde Pehr Lif f Eriksson

Blev 70 år.

Far: VII:121 Torpare Eric Persson
Mor: VII:122 Bondedotter Britta Larsdotter (1754 - )

Född: 1782-05-19 Lunne, Brunflo, Jämtlands län 1) GID 2688.1.3600 - hfl1828, GID - 2688.9.79900 - står i födelseboken som född den 19 maj och döpt den 20 maj
Bosatt: 1822 Valla, Frösön, Jämtlands län 1) 
Bosatt: 1828 Brunflo, Jämtlands län, Optand nr 6 2) GID 2688.1.3600
Död: 1852-09-23 Brunflo, Jämtlands län 3) 


Familj med VI:62 Anna Olsdotter (1783 - 1865)

Vigsel: 1804-10-21 Jämtlands län, Frösön 4)

Barn:
Olof Persson Lif (1804 - )
Erik Persson Lif (1810 - )
Petter Lif (1817 - )
V:31 Salomon Homan (1822 - )


Noteringar
Död före 1860, då hustrun var änka vid 1860 års folkräkning

*****************************************************
Hästjägaren var den beridne soldaten, och roten var hans arbetsgivare. Roten var en eller flera gårdar, som hade till uppgift att hålla ett regemente med soldat. Soldaten avlönades av roten och skulle dessutom hållas med bostad, utrustning och häst. I juli månad varje år verkställdes visitation av mundering, häst och gräsbete på ort och ställe hos varje rusthåll.
Hästjägarna var rejäla män, handplockade av rotebönder och rusthållare, vilka insåg värdet av att de fick rätt man på rätt plats. En soldat som de kunde ha stor hjälp och nytta av mellan skvadron- och regementsmötena. Den mesta tiden kunde ju trots allt jägarn hålla till hemma i byn. Ofta blev de smeder, snickare, eller andra ofta anlitade hantverkare. Dessutom åtnjöt de största respekt ute bland folket, trots att de egentligen var fattiga torpare, och ingenting annat. Men uniformen, och deras stringenta och världsvana sätt, gjorde dem oumbärliga på fester och större kalas, och på bröllopen förstås. Hemma på roten övervakades jägaren av kaptenen och andra officerare, inte minst sin korpral. Denne såg till att knekten uppförde sig väl under tiden på roten, att han lärde sig grunderna i soldattjänsten och dessutom tillägnade sig konsten att skriva och läsa. All undervisning fortsatte sedan när de kom till övningsplatsen (Frösö läger), men redan på torpet tvingades soldaten kämpa med bokstäverna i katekesen och soldatinstruktionen. Resultatet blev att läs- och skrivkunnigheten var utbredd inom den indelta armén.
I Jämtland fanns oftast inga soldattorp utan det blev kanske lillstugan hos rotebonden eller bustället längre upp i skogen, som blev jägarfamiljens bostad. Andra fick bygga sig själva ett litet torp.
När jägaren kom till åren och blev gratialist (pensionerad soldat), då blev det till lämna över bostället till efterträdaren. Ingen hade sedan ansvar för den gamle kämpen och var han skulle sätta sitt bo.
De gamla jägarna i ledet buro stora mustascher och långa yviga skägg. En skvadronchef brukade utdela en gratifikation av tio kronor till de förnämsta skäggbärarna.
Hästjägarnas uniformer var mörkgröna och karaktäristiska. Alla runt Storsjön kände på den tiden igen en stolt hästjägare. Det var barska, starka, men godmodiga män med glimten i ögonvrån, som bar dessa uniformer. (Jämten 1997, Stefan Nolervik)



Källor
 1) jämtland föddes CD
 2) jämtland, brunflo hfl 1828-38
 3) jämtland döda cd
 4) jämtland vigdes CD
      



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.2, Programmet tillhör: Liselotte Engstam